När Elliot kom till världen – min förlossningsberättelse

Varning för långt inlägg!

När jag var gravid läste jag mångas förlossningsberättelser för att få mig en uppfattning om hur det kan gå till. Många verkade dock tycka att det var en fruktansvärd upplevelse (gissningsvis har man nog mer behov av att skriva av sig om man haft en jobbig förlossning). Därför har jag nu skrivit ner min, dels för att jag hade en riktigt bra upplevelse och jag tycker det är viktigt att dela dom också, och dels för att jag själv ska kunna gå tillbaka och läsa om den när den inte är så färsk i huvudet längre. Jag har missat massor av detaljer men det blir ju alldeles för lång text om man ska få med allt. Detaljerna får jag och Robin behålla för oss själva.

Måndagen den 14 augusti på bf+11 var jag riktigt trött på att vara gravid. Hade inte börjat känna minsta lilla förvärk eller att något var på gång och jag fick en bokad igångsättning på fredagen klockan 11.00. Jag hade en enda önskning kring förlossningen, och det var att den skulle starta naturligt så det kändes riktigt surt. Jag ringde min barnmorska på morgonen och frågade om jag kunde få testa en hinnsvepning. Jag vet att det är 50/50 att det fungerar och att man kan behöva göra flera stycken. Hon hade en lucka vid 13 så jag åkte in och fick en svepning (det var inte mysigt!). När hon gjorde hinnsvepningen utbrast hon ”Wow, det här kommer fungera! Du är redan öppen 4 cm och jag tippar på barn senast imorgon”. Jag blev smått chockad då jag som sagt verkligen inte känt något (och man hör ju folk som kämpar med värkar hemma, åker in och är öppen 1cm). Hon förklarade för mig att jag nu kan känna lite mensvärksliknande smärta då hon irriterat livmodern. 

Den här bilden tog jag innan jag åkte mot barnmorskan. Vågade inte hoppas något och trodde inte att det skulle bli barn dagen efter. Detta är alltså den absolut sista bilden på magen – det trodde jag inte! 

När jag kom hem började jag känna lite mensliknande molvärk som min bm sagt. Tänkte inte så mycket på det och gick ner och tog en fika med Victoria och Leopold. Klockan närmade sig 18 och jag kände fortfarande lite värk, men absolut inget farligt. Jag började dammsuga och moppa golven och under tiden började det göra ont lite oftare. Så jag började klocka värkarna bara för att se, även om det inte gjorde så farligt ont. När jag började klocka såg jag att värkarna kom var 3e minut. Man ska ju ringa till förlossningen om man har 3 värkar på 10 minuter. Men jag hade ju inte så ont så jag avvaktade. Sa åt Robin att han kan ha sina kvällsvisningar och jag fortsatte städa här hemma. När Robin kom hem vid 19.30 hade jag fortsatt klocka och värkarna kom lika tätt men gjorde fortfarande inte så ont. Vid 20.00 ringde jag förlossningen ändå eftersom jag ändå hade 3 verkar på 10 minuter och hade nu haft det regelbundet i ett par timmar. Kvinnan i luren var rätt otrevlig och ville inte ens ta mitt personnummer och sa att om jag kan prata när jag har en värk är det ingen fara, och att jag säkert bara har ont för att livmodern är irriterad efter hinnsvepningen. 

Så jag och Robin satt oss i soffan och kollade tv. Nu började värkarna komma tätare. Med typ 2 minuters mellanrum, men fortfarande inte så onda. Vet att förlossningen har skiftbyte vid 21 så ringde vid 22 nångång igen. Kvinnan nu var jättetrevlig och sa att det låter som det är på gång och hon förbereder förlossningen på att vi nog kommer in ikväll. Hon bad mig dock försöka ta två Alvedon, en varm dusch och äta lite och återkomma när det gör ondare. Så Robin åkte iväg och köpte Alvedon och massa godis som vi åt. Vi fortsatte klocka och vid 23 så kom värkarna med 1.5 min mellanrum. Då sa jag till Robin att han fick ringa för jag vill i alla fall komma in och bli undersökt eftersom värkarna kom så tätt, även om det fortfarande inte gjorde så farligt ont. Jag kunde fortfarande prata genom värkarna. Kvinnan kom ihåg oss och sa att nu låter det som att det är dags att komma in.

Känslan när vi packade ihop våra saker och gick ner med alla grejer var så overklig. Babyskydded, babynestet, alla små kläder som vi köpt på oss skulle troligtvis väldigt snart få användas. När bilen rullade iväg började jag nästan bli lite nervös. Händer det verkligen nu? Eller inbillar jag mig bara? Vi blir säkert hemskickade eftersom jag inte har SÅ ont.

Vi kom in till förlossningen på SÖS vid 00 precis. En barnmorska stod och väntade på oss och tog emot oss. Robin frågade vad som krävs att få stanna kvar och hon sa att jag måste vara öppen 3-4 cm. Det visste vi ju att jag redan var. När hon sedan undersökte mig visade det sig att jag var öppen 6 cm ”bra kämpat där hemma!” Sa hon. Alltså va!? Tänkte jag… det har ju knappt varit jobbigt. ”Här inne ska du föda barn”. Då gick det verkligen upp för mig att nu händer det. I det här rummet kommer vårt barn att komma till världen.

Jag skulle bli undersökt om 1.5h igen. Så jag tog lite värkar och efter ett tag behövde jag koncentrera mig på andningen när en värk kom. Men dom var fortfarande hanterbara. Testade lustgasen och den var jätteskön. Vid nästa undersökning var jag öppen 8cm. Nu började det dock göra ganska ont och jag var så trött. Barnmorskan tyckte vi skulle testa sterila kvaddlar så jag sa ja. Alltså det var typ det värsta på hela förlossningen. Satan vad ont det gjorde. Det kändes som att få tusen jordgetingstick i ryggen. Tyckte inte att det hjälpte heller. Robin höll värmekuddar på min rygg vilket hjälpte bäst av allt. Jag tog ett varmt bad och fortsatte kämpa. Nu gjorde det faktiskt rätt ont. Barnmorskan tyckte jag skulle ta epidural så jag fick vila lite. Sa först nej men ångrade mig efter typ en kvart, haha. 

Narkosläkaren kom och satt epiduralen och wow, all smärta bara försvann. Kände bara lite i ryggen. ”Nu kan ni sova ett par timmar” sa barnmorskan. Robin blev lite snopen haha. Allt hade ju gått så fort och vi skulle ju föda barn! Han somnade dock på 1 sekund och jag låg och blundade, kunde inte riktigt somna men det var skönt att vila. Med facit i hand var epiduralen det bästa. Fick så mycket ny kraft efter att ha kunnat vila ett par timmar. 

Vid 7 på morgonen väckte den nya barnmorskan oss (skiftbyte vid 7). Hon var så himla gullig och det kändes så tryggt. Hon undersökte mig och på dessa timmar hade jag bara öppnat mig 1 cm till, alltså var jag öppen 9cm. Epidural kan ju ha lite den effekten. Men även om förlossningen blev lite längre med epiduralen var det så värt det. Det hände inte så mycket den närmsta timmen så jag fick lite värkstimulerande dropp. Värkarna började komma igång igen och hon ökade styrkan lite successivt. Robin matade mig med blåbärssoppa (var verkligen inte hungrig och allt bara växte i munnen, men insåg ändå att jag måste få i mig något om jag skulle orka). Efter ett par timmar var jag helt öppen och det var dags att börja krysta. Krystningsbiten tyckte jag absolut var den värsta. Värkarna gick att hantera. Men att krysta kändes som att jag skulle bajsa ut en melon. Första halvan av krystningen var hanterbar. Men andra halvan, när man liksom känner att huvudet är halvvägs ute, men man måste vänta på nästa krystvärk för att trycka på var absolut värst. I den smärtan var det svårt att tänka positivt. Genom alla värkar tänkte jag hela tiden på att det är en värk närmre vår bebis, men under krystvärkarna kunde jag inte ens tänka den tanken.

Helt plötsligt hör jag ett bebisskrik och nästa ögonblick får jag det finaste jag någonsin skådat upplagd på bröstet. Den känslan var och är helt obeskrivlig. All smärta var som bortblåst och jag var bara varm av kärlek i hela kroppen till den här lilla killen. Vi grät en skvätt båda två och livet var nu förändrat för alltid 💙. 

Den 15 augusti 2017, klockan 11.46 kom vår Elliot till världen. Här är bara minuter efter hans ankomst <3. 

Elliot att just du kom till oss. Vad har vi gjort för att förtjäna dig? För oss är du den mest perfekta lilla människan vi skulle kunna önska oss. Ibland får jag nypa mig i armen för att försäkra mig om att du är på riktigt. Du har gjort vår familj komplett och vi ska göra allt för dig genom livet 💙.

Robin skulle aldrig klarat detta utan dig. Du var det absolut bästa stödet under hela förlossningen. Världens bästa pepp och stöd. Att du mitt i allt sätter på Beyoncé så jag kunde sjunga mig igenom värkarna, haha, du är underbar och världens bästa pappa och partner. Elliot och jag har dragit högsta vinstlotten. 

Barnmorskorna på SÖS, wow vilka fantastiska människor. Varenda en av dem. Vilket otroligt jobb de gör. Vi kände oss så trygga och omhändertagna precis hela tiden. Om jag kunde skulle jag dubbla deras löner, även om inga pengar i världen kan mäta de jobb de gör för oss födande, är de värda så mycket mer! 

Efter ett par timmar checkade vi in på BB hotellet som också det var helt fantastiskt. Vi fick ett rum med utsikt över Årstaviken och middagen har aldrig smakat så gott efter ett dygn med endast blåbärssoppa (de magiska mackorna alla pratar om efter förlossningen tyckte jag inte var så magiska. Jag drack bara cidern vi fick för jag var torr som en öken i munnen).

Sammanfattningsvis hade jag, enligt mig, en helt perfekt förlossning och det var inte så smärtsamt som jag hade föreställt mig. Såklart gjorde det ont men det var värt allt och jag skulle kunna göra det tusen gånger om. Gåvan man får överväger allt 💖.

Fredagsmys med bebis

Det är så mysigt att vara hemma tillsammans med hela familjen. Tänk om man alltid kunde ha det så. 

Vi försöker göra någon liten aktivitet varje dag. En fika, en promenad, lite shopping etc. Det har gått jättebra hittills. Än så länge är han en väldigt snäll och inte skrikig bebis. Däremot är jag inte så bekväm med att amma offentligt än så det är lite stressigt om han blir hungrig när vi är ute.

Just nu ligger vi i sängen och har lite fredagsmys. Kollar reprisen på idol och gosar.

När han vaknat och ätit tänkte vi ta en promenad och sedan sätta oss på Matatateljen och inte en god fredagsmiddag! 

Att vara din mamma ❤

Just nu har Elliot somnat på mitt bröst mitt i amningen. Det mysigaste som finns är att ha honom nära. Kan bara sitta och kolla på honom i timmar. Ibland bara gråter och gråter jag floder av lycka när jag ser på honom. Det är för stort att ta in. Att detta är vår son. En blandning av mig och den personen jag älskar mest i hela världen (Nu på delad plats med E 💙). Han är alldeles perfekt och jag är så tacksam för detta lilla liv som har vänt vår värld upp och ner. Vi kommer alltid älska dig villkorslöst och göra allt för dig genom livet ❤.

Idag är han en vecka och allt har gått jättebra hittills. Dagarna flyter ihop och det finns inget natt och dag just nu. Men så får det vara tills rutinerna faller på plats.


Det är så mycket jag vill skriva ner. Vill skriva ner min förlossningsberättelse så länge den är färsk i huvudet. Ska försöka få ihop det i veckan. 

Nu ska vi mysa vidare 💖.

Fredag & Lördag – ultraljud och Taverna Brillo

I fredags var vi på ultraljud (man får gå på det om man gått en vecka eller mer över tiden) för att kika att bebis mår bra i magen. Allt såg jättebra ut och det är väl därför han inte vill kika ut än. 

Så igår tog vi oss ut på stan en sväng. Även om jag känner mig allmänt icke-fin just nu då jag börjat svullna upp så kändes det lite trevligt att sminka sig och locka håret. Kände mig genast lite finare! 

Först gick vi på stan en sväng och kikade i butiker. Köpte en gosig kanin till lilla E på NK (som vi bad expediten slå in, haha). Tänkte att vi kanske kan locka ut honom med en födelsedagspresent. 

Sedan tog vi oss till Taverna Brillo och åt middag. Jag ville såklart ha allt på menyn som gravida inte bör äta, så fick snällt hålla mig till kostråden och trösta mig med att det max är 5 dagar kvar tills jag får äta precis vad jag vill!

Älskling ❤ vi beställde calamares att dela på till förrätt.

Jag tog spagetti och köttfärssås och Robin tog tonfisk. Suktade mer efter hans tallrik :).

Nu är Robin ute och handlar mat till mig. Var endast sugen på halloumiburgare från Max. Han är bäst som kör till Hammarby Sjöstad för att jag ska få det jag är sugen på. Det är min man det <3.

Bebis kvar i magen 

Nej hörrni, här är det ingen bebis än. Riktigt envis krabat det där. 

Mina dagar är riktigt sega just nu. Hjärnan vill hitta på saker men kroppen orkar inte riktigt. Det har blivit lite lunch och fika med syster och Vicki i veckan annars har jag lyssnat på ljudbok och bakat eller lagat mat. Har sån huvudvärk hela förmiddagarna, antar att det är pga min bristfälliga sömn. Nu är det på den nivån att det bara inte går att vända sig på natten. Allt låser sig. Att ligga i exakt samma position en hel natt är riktigt jobbigt ska ni veta. Så sover max 2h i sträck.

Kom ut nu då bebis!!!!

Eftersom bebis inte vill titta ut så ska vi till barnmorskan imorgon och kolla hur bebis mår samt eventuellt då boka igångsättning (tror jag). Skönt med fredag imorgon så jag får ha Robin hemma en hel helg. Om inte bebis kommer på lördag så har vi bokat bord på Taverna Brillo och innan det vill jag köpa en present till bebis på Livly för att locka ut honom. Man måste ha saker att se fram emot när man går över tiden. Annars blir man galen!

Gravidstatus v.41

Snälla, låt detta vara sista gravidveckan! Nu längtar vi så vi spricker och orkar inte vänta en dag till. Robin jobbar på dagarna och jag försöker sysselsätta mig. Blir oftast en lång frukost på balkongen, en 45 min promenad, lunch/fika med någon kompis, storhandling eller shopping, lite städning hemma, läsning, korsord… börjar bli lite enformigt och nu är jag trött på att vara ledig. Vetskapen om att det är max 1.5 vecka kvar känns bra, men vill verkligen helst inte bli igångsatt utan vill att det ska starta av sig själv.

Har ingen bild från denna vecka så sprang och tog en framför spegeln nu.

Magen är verkligen, alltså VERKLIGEN stor nu. Det är riktigt jobbigt att böja sig och bara för det tappar man ju saker hela tiden.

Jag mår bra fysiskt och har varken några sammandragningar eller förvärkar… dom försvann när jag slutade jobba. Men mitt tålamod är inte det bästa och jag går typ och är deprimerad innerst inne för att han inte vill komma än. Vet ju att det är helt normalt att gå över tiden (vilket man ju egentligen gör vid 42 fulla veckor) men ja, alla som varit gravida och
gått över tiden för beräknat BF vet nog känslan.

Hur som helst mår jag bra och dagarna flyter på. Det gäller att sysselsätta sig och inte tänka för mycket. Har lagat mat och fryst in och i veckan ska jag nog baka. Kan tänka mig att det blir mycket fikagäster framöver :).

Inget barn

Nej, här har det inte fötts något barn. Oj, vad mycket frågor man får när man inte uppdaterar på några dagar eller när man inte svarar på mobilen på några timmar, haha. Förstår att folk undrar.

Vi har varit lite sega de senaste dagarna så har inte haft så mycket att skriva om. Vi försöker sysselsätta oss i väntans tider. Bio, middagar osv.

Just nu sitter jag och äter min nattmat. Tre rostmackor med Philadelphia och jordgubbssylt och melon. Inte det mest hälsosamma men man får ta det man är sugen på. Somnar alltid 00, sen vaknar jag klockan 2 och är uppe mellan 2-5 tills jag kan sova igen. Så trött på att vara trött och inte kunna sova!

Igår var jag och klippte mig. Blev inte så nöjd, men det blir jag i princip aldrig så det var ju väntat. Tror felet är mitt hår och inte frisörerna. Kan inte bestämma mig om jag ska ha långt eller kort. Har så fruktansvärt tjockt hår och ännu tjockare nu under graviditeten också så det är helt värdelöst och går inte att göra nånting med då det är så tungt. Livets stora problem :).

Nej, nu är klockan 5.15 så ska väl ta och försöka sova någon timme. God natt!