När Louie kom till världen

Louie var beräknad 10 januari, och den 11 januari fyller båda mina föräldrar år. Vi ska på födelsedagsfika hos dom vid 14, så innan det stannar vi i Farsta Centrum för att köpa en present och blommor. När vi kommer ut från affären känner jag typ att det sipprar lite mellan benen. Tänkte att antingen kissade jag på mig lite nu eller så gick vattnet? Eftersom det inte var en fors så tippade jag mest på det förstnämnda. Sa till Robin att vi nog får åka hem till mina föräldrar för jag är blöt mellan benen 😅.

Robin får släppa av mig innan han parkerar så jag kan springa upp då jag känner hur det sipprar lite mer. Har inga värkar så jag är ändå rätt lugn och ringer inte förlossningen. Men under tiden vi är där känner jag bara hur det sipprar mer och mer men fortfarande inga värkar. Vid typ 17 tänker jag att det kanske är en bra idé att ringa förlossningen ändå. Dom ber oss komma in vid 21 för en kontroll och om värkarna inte kommit igång boka en igångsättning (man får bara gå max 2 dygn med vattenavgång).

Vi åker hemåt (med Elliot som fått 39 graders feber under tiden, yey) och mamma följer med. Lagar lite middag och pappa kommer en stund senare. Vi äter tillsammans och jag har fortfarande inga värkar. Bara lite sammandragningar men det har jag ju haft sen vecka 20. Stackars Elliot är supermammig och mår inte bra med sin feber, får i alla fall i honom Alvedon och nattar honom. Vid strax innan 21 går jag in och pussar på honom och känner att han är sval så alvedonen har gett effekt. Robin tycker vi ska ta med BB-väskan så han packar in den i bilen och vi åker mot SÖS.

Vi får ett rum där dom sätter CTG och vi får ligga typ 40 minuter. Nu börjar det forsa vatten kan jag säga 😅. Men fortfarande inga värkar. Blir undersökt och är öppen 5 centimeter och dom konstaterar vattenavgång ”du ska föda barn snart” säger dom. Neej men jag ska ju hem till mitt sjuka barn och har inga värkar tänker jag. Men tydligen inte, haha. Robin ringde hem och Elliot sov fortfarande och kändes sval. Det var så skönt att höra eftersom det kändes så himla jobbigt att lämna honom så sjuk och mammig.

Nån timme senare börjar mina sammandragningar bli regelbundna men gör inte ont. Strax efter 00 (tack för det = Louie behöver inte dela födelsedag med båda mina päron) börjar dom kännas lite. Det ökar ganska fort i smärta och jag ber om epidural men det var tydligen försent. Däremot fixade dom spinal bedövning väldigt fort 🙏🏼. Körde även lustgas hela tiden så det var fest.

Hann njuta ca 20 minuter av spinal bedövningen och trycka några godisar innan jag känner trycket neråt… blir undersökt och tydligen ska jag föda barn nu.

Krystar några gånger och känns som man ska bajsa en melon (ahh visst ja, det var såhär det kändes), känner att trycket släpper rätt fort så jag frågar om huvudet är ute. Ja, säger dom nu kan du bara andas i nästa värk och vips så är han ute. Klockan 2.07. En liten pojke 💙.

Om jag tyckte min första förlossning var toppen var den här fantastisk! Så himla tacksam att vattnet gick så man ändå var inne när allt satt igång. Så var man tvåbarnsföräldrar och ännu en frisk, helt underbar, välmående liten pojke gjorde familjen komplett ❤️.

Älskade, fina Louie ❤️ 52cm och 3760g.