En helt vanlig tisdag 

Dagen började med massa mys i sängen. Vi kollade på nyhetsmorgon och åt frukost i sängen (det har vi gjort varje dag sen E kom:)).

Vi skulle egentligen träffat Victoria och Leopold idag, men eftersom båda var lite småsjuka ställde vi in. Så Elliot och jag hade en dag utan planer. Det var rätt passande eftersom jag börjar känna mig krasslig. Hoppas det inte bryter ut! 

Jag och Elliot gjorde oss redo för en promenad. För nån vecka sen började han verkligen le ordentligt och kolla en i ögonen. Hjärtat smälter varje gång! 

Observera skrikande bebis, haha. Vi tog en prommis i det härliga höstvädret. Älskar hösten! 

När vi kom hem fick Elliot bada. Till middag blev det sallad med chevre, valnötter och parmaskinka. Mums!

En helg med familjen 

Helgen har varit en perfekt sådan i mina ögon. 

I lördags åkte vi till Centrum och kikade. Lite shopping råkade vi utföra:)

En lördagsfika är obligatorisk 

 Snyggt barn och snygg man ❤

På kvällen åt våra familjer middag hos Rydéns, mycket trevligt!

Söndagen började med att jag och E lunchade med Annelie och Vicki. På kvällen åkte vi till Robins kusiner på födelsedagsmiddag. 

Idag ska vi bara mysa hemma jag och Elliot. Vi har rejäl sömnbrist från helgen så det blir perfekt med en mysdag och en promenad i friska luften.

Han pratar!

Idag har vi haft en riktigt bra dag! I morse var vi hos läkaren på BVC. Allt såg jättefint ut med Elliot så det var skönt. En bra start på dagen.

Jag och E promenerade hem och åt mat innan vi åkte till Farsta Centrum för lite ärenden. 

Så skönt att man kan fästa babyskyddet på vagnen. Eftersom vi bor högst upp utan hiss är det skönt att slippa släpa liggdelen också när man ska iväg med bilen. Funkar ju superbra om man inte ska vara borta en längre stund.

Robin är på bio ikväll så jag och Elliot har myskväll framför Idol. Popcorn till mig och bröstmjölk till honom.

Idag hände det något nytt i Elliots utveckling. Han har börjat ”prata”. Massa nya roliga läten han aldrig gjort förut och han liksom svarar ibland när man pratat med honom. Så vi har haft många, långa (väldigt givande) diskussioner idag :).

Elliot 1 månad & sömntips

I fredags blev Elliot en månad. Är det klyschigt att säga att det är den bästa månaden i våra liv? Såklart väldigt utmanande men samtidigt så fantastiskt. Innan vi skaffade barn visste jag inte att man i princip ammar HELA tiden de första månaderna. Igår natt sov han superbra med bara två uppvak och somnade snabbt om igen efter amning. Inatt däremot var det tvärtom, han sov nog sammanlagt två timmar och var vaken resten, haha. Jag behöver mycket kaffe idag! Mitt bästa tips är att inte kolla på klockan och börja räkna hur länge man sovit, man blir knäpp då. Såklart är det svårt att inte kolla tiden, jag surfar eller spelar oftast på mobilen medan jag ammar på natten, men jag räknar aldrig sovtimmarna. Jag tror vetskapen om hur få timmar man sovit gör en mentalt tröttare. 

Igår var vi och tömde båten inför upptag (eller okej Robin gjorde det men hjälp av E’s farfar, själv hängde jag hos svärisarna). Idag har Robin visningar så jag tänkte åka och byta en tröja och sen fika hos mina föräldrar.

Puss!

När Elliot kom till världen – min förlossningsberättelse

Varning för långt inlägg!

När jag var gravid läste jag mångas förlossningsberättelser för att få mig en uppfattning om hur det kan gå till. Många verkade dock tycka att det var en fruktansvärd upplevelse (gissningsvis har man nog mer behov av att skriva av sig om man haft en jobbig förlossning). Därför har jag nu skrivit ner min, dels för att jag hade en riktigt bra upplevelse och jag tycker det är viktigt att dela dom också, och dels för att jag själv ska kunna gå tillbaka och läsa om den när den inte är så färsk i huvudet längre. Jag har missat massor av detaljer men det blir ju alldeles för lång text om man ska få med allt. Detaljerna får jag och Robin behålla för oss själva.

Måndagen den 14 augusti på bf+11 var jag riktigt trött på att vara gravid. Hade inte börjat känna minsta lilla förvärk eller att något var på gång och jag fick en bokad igångsättning på fredagen klockan 11.00. Jag hade en enda önskning kring förlossningen, och det var att den skulle starta naturligt så det kändes riktigt surt. Jag ringde min barnmorska på morgonen och frågade om jag kunde få testa en hinnsvepning. Jag vet att det är 50/50 att det fungerar och att man kan behöva göra flera stycken. Hon hade en lucka vid 13 så jag åkte in och fick en svepning (det var inte mysigt!). När hon gjorde hinnsvepningen utbrast hon ”Wow, det här kommer fungera! Du är redan öppen 4 cm och jag tippar på barn senast imorgon”. Jag blev smått chockad då jag som sagt verkligen inte känt något (och man hör ju folk som kämpar med värkar hemma, åker in och är öppen 1cm). Hon förklarade för mig att jag nu kan känna lite mensvärksliknande smärta då hon irriterat livmodern. 

Den här bilden tog jag innan jag åkte mot barnmorskan. Vågade inte hoppas något och trodde inte att det skulle bli barn dagen efter. Detta är alltså den absolut sista bilden på magen – det trodde jag inte! 

När jag kom hem började jag känna lite mensliknande molvärk som min bm sagt. Tänkte inte så mycket på det och gick ner och tog en fika med Victoria och Leopold. Klockan närmade sig 18 och jag kände fortfarande lite värk, men absolut inget farligt. Jag började dammsuga och moppa golven och under tiden började det göra ont lite oftare. Så jag började klocka värkarna bara för att se, även om det inte gjorde så farligt ont. När jag började klocka såg jag att värkarna kom var 3e minut. Man ska ju ringa till förlossningen om man har 3 värkar på 10 minuter. Men jag hade ju inte så ont så jag avvaktade. Sa åt Robin att han kan ha sina kvällsvisningar och jag fortsatte städa här hemma. När Robin kom hem vid 19.30 hade jag fortsatt klocka och värkarna kom lika tätt men gjorde fortfarande inte så ont. Vid 20.00 ringde jag förlossningen ändå eftersom jag ändå hade 3 verkar på 10 minuter och hade nu haft det regelbundet i ett par timmar. Kvinnan i luren var rätt otrevlig och ville inte ens ta mitt personnummer och sa att om jag kan prata när jag har en värk är det ingen fara, och att jag säkert bara har ont för att livmodern är irriterad efter hinnsvepningen. 

Så jag och Robin satt oss i soffan och kollade tv. Nu började värkarna komma tätare. Med typ 2 minuters mellanrum, men fortfarande inte så onda. Vet att förlossningen har skiftbyte vid 21 så ringde vid 22 nångång igen. Kvinnan nu var jättetrevlig och sa att det låter som det är på gång och hon förbereder förlossningen på att vi nog kommer in ikväll. Hon bad mig dock försöka ta två Alvedon, en varm dusch och äta lite och återkomma när det gör ondare. Så Robin åkte iväg och köpte Alvedon och massa godis som vi åt. Vi fortsatte klocka och vid 23 så kom värkarna med 1.5 min mellanrum. Då sa jag till Robin att han fick ringa för jag vill i alla fall komma in och bli undersökt eftersom värkarna kom så tätt, även om det fortfarande inte gjorde så farligt ont. Jag kunde fortfarande prata genom värkarna. Kvinnan kom ihåg oss och sa att nu låter det som att det är dags att komma in.

Känslan när vi packade ihop våra saker och gick ner med alla grejer var så overklig. Babyskydded, babynestet, alla små kläder som vi köpt på oss skulle troligtvis väldigt snart få användas. När bilen rullade iväg började jag nästan bli lite nervös. Händer det verkligen nu? Eller inbillar jag mig bara? Vi blir säkert hemskickade eftersom jag inte har SÅ ont.

Vi kom in till förlossningen på SÖS vid 00 precis. En barnmorska stod och väntade på oss och tog emot oss. Robin frågade vad som krävs att få stanna kvar och hon sa att jag måste vara öppen 3-4 cm. Det visste vi ju att jag redan var. När hon sedan undersökte mig visade det sig att jag var öppen 6 cm ”bra kämpat där hemma!” Sa hon. Alltså va!? Tänkte jag… det har ju knappt varit jobbigt. ”Här inne ska du föda barn”. Då gick det verkligen upp för mig att nu händer det. I det här rummet kommer vårt barn att komma till världen.

Jag skulle bli undersökt om 1.5h igen. Så jag tog lite värkar och efter ett tag behövde jag koncentrera mig på andningen när en värk kom. Men dom var fortfarande hanterbara. Testade lustgasen och den var jätteskön. Vid nästa undersökning var jag öppen 8cm. Nu började det dock göra ganska ont och jag var så trött. Barnmorskan tyckte vi skulle testa sterila kvaddlar så jag sa ja. Alltså det var typ det värsta på hela förlossningen. Satan vad ont det gjorde. Det kändes som att få tusen jordgetingstick i ryggen. Tyckte inte att det hjälpte heller. Robin höll värmekuddar på min rygg vilket hjälpte bäst av allt. Jag tog ett varmt bad och fortsatte kämpa. Nu gjorde det faktiskt rätt ont. Barnmorskan tyckte jag skulle ta epidural så jag fick vila lite. Sa först nej men ångrade mig efter typ en kvart, haha. 

Narkosläkaren kom och satt epiduralen och wow, all smärta bara försvann. Kände bara lite i ryggen. ”Nu kan ni sova ett par timmar” sa barnmorskan. Robin blev lite snopen haha. Allt hade ju gått så fort och vi skulle ju föda barn! Han somnade dock på 1 sekund och jag låg och blundade, kunde inte riktigt somna men det var skönt att vila. Med facit i hand var epiduralen det bästa. Fick så mycket ny kraft efter att ha kunnat vila ett par timmar. 

Vid 7 på morgonen väckte den nya barnmorskan oss (skiftbyte vid 7). Hon var så himla gullig och det kändes så tryggt. Hon undersökte mig och på dessa timmar hade jag bara öppnat mig 1 cm till, alltså var jag öppen 9cm. Epidural kan ju ha lite den effekten. Men även om förlossningen blev lite längre med epiduralen var det så värt det. Det hände inte så mycket den närmsta timmen så jag fick lite värkstimulerande dropp. Värkarna började komma igång igen och hon ökade styrkan lite successivt. Robin matade mig med blåbärssoppa (var verkligen inte hungrig och allt bara växte i munnen, men insåg ändå att jag måste få i mig något om jag skulle orka). Efter ett par timmar var jag helt öppen och det var dags att börja krysta. Krystningsbiten tyckte jag absolut var den värsta. Värkarna gick att hantera. Men att krysta kändes som att jag skulle bajsa ut en melon. Första halvan av krystningen var hanterbar. Men andra halvan, när man liksom känner att huvudet är halvvägs ute, men man måste vänta på nästa krystvärk för att trycka på var absolut värst. I den smärtan var det svårt att tänka positivt. Genom alla värkar tänkte jag hela tiden på att det är en värk närmre vår bebis, men under krystvärkarna kunde jag inte ens tänka den tanken.

Helt plötsligt hör jag ett bebisskrik och nästa ögonblick får jag det finaste jag någonsin skådat upplagd på bröstet. Den känslan var och är helt obeskrivlig. All smärta var som bortblåst och jag var bara varm av kärlek i hela kroppen till den här lilla killen. Vi grät en skvätt båda två och livet var nu förändrat för alltid 💙. 

Den 15 augusti 2017, klockan 11.46 kom vår Elliot till världen. Här är bara minuter efter hans ankomst <3. 

Elliot att just du kom till oss. Vad har vi gjort för att förtjäna dig? För oss är du den mest perfekta lilla människan vi skulle kunna önska oss. Ibland får jag nypa mig i armen för att försäkra mig om att du är på riktigt. Du har gjort vår familj komplett och vi ska göra allt för dig genom livet 💙.

Robin skulle aldrig klarat detta utan dig. Du var det absolut bästa stödet under hela förlossningen. Världens bästa pepp och stöd. Att du mitt i allt sätter på Beyoncé så jag kunde sjunga mig igenom värkarna, haha, du är underbar och världens bästa pappa och partner. Elliot och jag har dragit högsta vinstlotten. 

Barnmorskorna på SÖS, wow vilka fantastiska människor. Varenda en av dem. Vilket otroligt jobb de gör. Vi kände oss så trygga och omhändertagna precis hela tiden. Om jag kunde skulle jag dubbla deras löner, även om inga pengar i världen kan mäta de jobb de gör för oss födande, är de värda så mycket mer! 

Efter ett par timmar checkade vi in på BB hotellet som också det var helt fantastiskt. Vi fick ett rum med utsikt över Årstaviken och middagen har aldrig smakat så gott efter ett dygn med endast blåbärssoppa (de magiska mackorna alla pratar om efter förlossningen tyckte jag inte var så magiska. Jag drack bara cidern vi fick för jag var torr som en öken i munnen).

Sammanfattningsvis hade jag, enligt mig, en helt perfekt förlossning och det var inte så smärtsamt som jag hade föreställt mig. Såklart gjorde det ont men det var värt allt och jag skulle kunna göra det tusen gånger om. Gåvan man får överväger allt 💖.

Helgen – Båtpremiär för E & Kräftis

I fredags var Robin hemma från jobbet. Jag älskar när alla vi kan vara hemma tillsammans, det är så mysigt! Riktigt skönt att få fria händer ibland också. All credd till ensamstående mammor. Jag skulle bryta ihop om jag inte fick lite avlastning av Robin ibland. Efter lunch åkte vi ner till båten. Vi skulle ju nämligen ha båtpremiär för Elliot.



Lilla älsklingen som försvann djupt där inne i flytvästen, haha. Så liten!

Vi åkte ut till ön då vi inte ville sova i båten nu när det blivit lite kyligare. Elliot skötte sig exemplariskt hela båtresan, han sov som en stock. Han har ändå åkt mycket båt när han låg i magen så jag tror han kände igen gunget och motorljudet.

Mot kvällen hade vi kräftskiva. Jättemysigt! Älskar hösten ute i skärgården när det blir helt kolsvart på kvällen och man kan tända massa ljus och bara mysa. 

Lilla björnen ❤ är så kär i den här krabaten. 

Lördagen låg vi i sängen länge (mest för att Elliot ville vara vaken halva natten). Åt en god frukost länge och bara mös. Kändes som semester att åka ut till ön då både Robin och svärföräldrarna kunde ta honom ibland så man kunde äta i lugn och ro :).

Elliot var inte sådär jättepigg på att sova så mycket inatt heller. Nu somnade han äntligen (klockan är snart 14). När han vaknat tänkte jag mata honom och sen köra en sväng till Centrum. Behöver verkligen ett par jeans. Mina gravidjeans är för stora och mina vanliga jeans får jag inte igen i midjan än.

Puss och kram!