It’s Time for New York

Att packa lätt har aldrig varit min starka sida, men nu tänkte jag packa lätt a la Mikaela, vilket innebär en resväska istället för två. Det går väl sådär va. Vill ha med mig både kappa, pälsjacka, pälsväst och min mysjacka men inser ju nu att det aldrig kommer få plats. Suck. Inte kul att packa höst/vinterkläder. Ett par flipflop och en bikini slank ner i alla fall. Planen är Mexico senare i år!

 

Kändistätt Kalas

I går firade vi Jennys b-day med ett väldigt kändistätt kalas. Temat var kändis och allt från Lady Gaga till Erik Saade var där. Själv var jag ingen mindre än Maria Montazami!

I dag är man ju lagom trött. Måste ut en sväng och inhandla lite nödvändigheter och så måste jag packa. Jag + packning går ej bra ihop, så kanske bör sätta igång typ NU.


Tassels power! Mums!


Anna Anka var även där. Det var lite stel stämning mellan oss.


Kat Von D gick lös med tatueringsmaskinen och Marilyn Monroe var lite borta som vanligt.


Fler bilder kommer vid senare tillfälle!

Grattis till mig!

I dag är det ju ingen vanlig dag, för det är min födelsedag! Kom precis hem från min bday dinner som jag hade på Kouzina med mina favoriter ♥

Tack världens bästa vänner för att ni gjorde min födelsedag ♥
Nu ska jag kika på mina presenter, hihi!

Hard Work

Sitter här och jobbar lite på uppsatsen. Mitt skrivbord ser för tillfället ut som värsta nördplatsen med fyra stycken datorer uppradade. Använder bara tre men ändå. Ska försöka jobba på lite här så jag kan gå tidigare imorgon, måste verkligen köra en snabbrunda på stan och införskaffa lite nödvändigheter. Åker till New York på måndag och det är bara söndag jag har ledigt, då måste jag packa och vara bakis!


Gjorde jättegod wok till middag, slurpigt! Man ser ju hur nöjd jag är och hur slickad tallriken är. Och fy, man blir ju stressad av att se mitt skrivbord. Den där stora datorn är ju skrattretande. Måste röja upp innan jag kan fortsätta.

Vi löser världssvälten!


Sitter i skolan och försöker se normal ut när jag fotar mig själv så att omgivningen inte ska tro att jag är ett psyko.
Jag och Cedric jobbar på vår bachelor thesis, jag är ju så jäkla emotionell av mig så jag sitter med tårarna i ögonen ibland, haha. Vi skriver nämligen om microcredit institutions och försöker lösa gåtan om how to reach the poorest of the poor, så dom can get access to the creditmarket. Eh ja ursäkta språkblandingen, men orkar inte formulera om det på svenska för vi skriver på engelska, låter så töntig.  Anyway, så ska vi lösa detta problem och vidare ska vi lösa all fattigdom i världen så det så!